Sprakforsvaret
   

Är svenska språket hotat?

Frågan kan tyckas lite märklig, eftersom omkring nio miljoner människor talar svenska i Sverige och Finland. Men faktum är svenskan redan har trängts tillbaka på vissa områden, bland annat på universitets- och högskolenivå, i Sverige. Detta kallar språkvetarna för domänförlust.

De flesta naturvetenskapliga avhandlingar på svenska universitet skrivs idag på engelska. Oftast saknas till och med en sammanfattning på svenska. En mycket stor del av kurslitteraturen är på engelska och engelska används i allt större utsträckning som undervisningsspråk på universitet och högskolor. Risken finns att svenskan upphör att utvecklas inom det naturvetenskapliga området: svenska begrepp och termer skapas inte utan ersätts med engelska.

Domänförluster hotar också längre ner i undervisningsväsendet. Många svenska högstadieelever och gymnasister får idag huvuddelen av sin undervisning på engelska. På många svenska storföretag har man gått över till engelska som koncernspråk. Domänförluster är också tydliga inom musik-, reklam-, sport- och datavärlden. Det är i och för sig inte så märkligt att så många svenska artister sjunger på engelska. Den artist som slår igenom, kan räkna med en stor marknad utomlands, om han eller hon sjunger på engelska. Exportvärdet av den svenska popmusiken lär endast överträffas av den från USA och Storbritannien. Däremot är användandet av engelska inom reklamen mera betingat av en kollektiv enfald, nämligen föreställningen att engelska är vackrare, häftigare, ”coolare” etcetera än svenska, att det skulle skänka någon slags extra glans över texten. Det blir också direkt pinsamt, när svenska idrottsklubbar döper om sig: Solna Vikings (i stället för vikingar), Västra Frölunda Red Indians (vad är det för fel på samer?), Malmö Red Hawks och så vidare. Företag och myndigheter vill inte vara sämre: Kista Science Tower, Akalla Future City. Jag kan inte förstå att detta skulle låta bättre på engelska! Regeringen tog priset, då den drog igång ett projekt, som kallades för ”Swedish Social Compact”. ”Compact” kan som substantiv betyda både överenskommelse och puderdosa. Projektet handlade egentligen om vilken etik som svenska storföretag skulle tillämpa ute i stora, vida världen. Till sist insåg regeringen att den faktiskt kunde använda ett svenskt namn på projektet: ”Globalt ansvar”.

Varför skall man försvara svenska språket? Är det inte fråga om nattstånden nationalism?

Nej, de som motsätter sig engelskans expansion på svenskans bekostnad, stödjer inte bara det svenska språket utan även alla mindre språk, varav många befinner sig i en värre situation än svenskan. Alla språk har ett egenvärde och inget språk är vackrare eller fulare än något annat. Språket är den viktigaste identitetsbäraren och utgör en brygga bakåt till familjen, släkten, traditionerna och historien.

De som motsätter sig engelskans framträngande i tid och otid gör det heller inte för att de inte skulle inse fördelen med ett internationellt andraspråk. Engelska är mitt eget andraspråk, som jag till exempel använder på min tvåspråkiga hemsida, Schackportalen/The Chess Portal (http://www.schackportalen.nu/). Men jag skriver alltid först texten på svenska och översätter den sedan till engelska. Engelskans expansion i Sverige har också lett till att kunskaperna i framförallt tyska, men också i franska har försämrats i Sverige. Andelen filmer, som importeras från det engelskspråkiga området, ökar stadigt. Men är det bara i USA och England som det görs bra filmer? Detsamma gäller skönlitteraturen, där andelen översättningar av anglosaxisk litteratur har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Denna dominans av engelskspråkig kultur, framförallt populärkultur, riskerar att göra svenskarna blinda för andra språkområdens kulturella insatser.  Själv beklagar jag också att jag förutom engelska bara behärskar tyska och att mina kunskaper i franska och spanska är alltför bristfälliga. Det bästa vore dock om ett konstspråk, ingens modersmål och därför neutralt, som till exempel esperanto, fungerade som internationellt andraspråk. Men det är egentligen en annan fråga.

Vissa tror också att engelskans expansion i global skala är oundviklig. Detta är en förhastad slutsats. Engelskans dominans står och faller med USA:s ekonomiska, politiska och kulturella dominans på världsarenan. Vem vet hur situationen i världen kommer att se ut om 25, 50 eller 100 år? Inga imperier har varat för evigt. Det finns flera tänkbara uppstickarspråk som kinesiskan, spanskan eller hindi. USA räknar redan med Kina som en strategisk konkurrent. Dessutom finns det centrifugala tendenser i alla språk, inklusive engelskan. Det finns redan viktiga skillnader i uttal och ordförråd mellan amerikansk, brittisk, kanadensisk,  irländsk, sydafrikansk, australiensisk, nyazealändsk och jamaicansk engelska och så vidare. Ur vulgärlatinet uppstod de romanska språken. Det finns ett klassiskt arabiskt skriftspråk, som utgår från Koranen, men den arabiska som talas i Marocko respektive Irak skiljer sig kraftigt åt.

Engelskan fungerar heller inte som klassmärke eller snobbspråk. På 1700-talet talade en stor del av hovet och adeln i Sverige, liksom i övriga Europa, franska, men adeln i Sverige uppgick bara till två procent av befolkningen. Bönderna förstod inte någon franska. Idag förstår drygt 80 procent av svenskarna engelska. Vad är det då för mening att svänga sig med engelska, när knappt 20 procent, huvudsakligen pensionärer med enbart folkskola, inte förstår språket? Jag förstår inte varför reklambyråerna använder sig av så mycket engelska i sina texter. Finns det verkligen människor, som är så enfaldiga att de tror att en produkt, en vara, blir bättre av att presenteras på ett visst språk? Om man kan språket i fråga, så blir ju språket genomskinligt. ”Akalla Future City” blir Akalla Framtidsstad. ”Shit” blir skit. Dessutom är både svenska och engelska germanska språk och det grundläggande ordförrådet har gemensamma rötter. Förmodligen kunde nordborna och anglosaxarna fortfarande förstå varandra på vikingatiden. Det som bland annat bidrog att skilja språken  åt var att anglosaxiskan utsattes för en kraftig påverkan från franskan, medan de nordiska språken utsattes för en lika kraftig påverkan från lågtyskan.

För att återvända till den inledande frågan i rubriken, så kan det konstateras att det inte föreligger något akut hot mot det svenska språket som sådant, men att det däremot skett domänförluster. När det gäller antalet användare, så hamnar svenskan på runt 90:e plats bland världens knappt 7000 språk. I fråga om överlevnadsmöjligheter anser vissa språkforskare att svenskan hamnar på runt 60:e plats, framför allt på grund av att svenskan har en lång skriftspråkstradition bakom sig.

Det är inte ödesbestämt att språk går under. Det går till och med att återuppliva döda språk, som exempelvis hebreiskan. Det går att skapa språk som esperanto, som har någon miljon användare idag. Det går att försvara och rädda  små språk, som till exempel indianspråken i USA och samiska dialekter i Norden. Det går definitivt att försvara ett så pass stort språk som svenskan, men det fordras en medveten språkpolitisk hållning. Därför förtjänar den parlamentariska kommittén, som ingående har analyserat svenskans situation i betänkandet ”Mål i mun”, som kan laddas ner från kulturdepartementet http://kultur.regeringen.se/index.htm., beröm för att den satt svenska språket på den politiska dagordningen. Läs sammanfattningen i varje fall!

De frågor som var och en som har svenska som modersmål bör ställa sig, är: Är inte mitt språk lika mycket värt som vilket annat språk som helst? Vill jag att det skall överleva? Har inte alla språk ett värde i sig? Det finns ingen anledning att skämmas om man svarar ja på dessa frågor.

Per-Åke Lindblom

(Publicerad i nättidningen sourze den 29/4 2002)

Tillbaka till Artikelarkivet