Sprakforsvaret
   

Är låt-gå den rätta metoden?

I en replik till Olle Josephsson tycks Lars Melin den 25/6 förespråka en låt-gå inställning till frågan om engelskans expansion i Sverige och om svenska språkets ställning. Det är egentligen ingen fara på taket utan det svenska språket är ”fullständigt urstarkt”. Han förnekar i och för sig inte att det har skett och sker s.k. domänförluster, dvs svenska språket upphör att användas inom ett visst område, exempelvis naturvetenskapliga avhandlingar som numera nästan alltid skrivs på engelska. ”Ingen lekman läste fysikavhandlingar när de skrevs på svenska, och den som vill bilda sig har tillgång till en stor fackboksutgivning på svenska…”. Lars Melin förnekar i princip att det finns ett problem.

Men i samma takt som engelskan expanderar i världen, ökar också dess status. Engelskan har idag en mycket stark ställning som internationellt vetenskapligt språk, inom internationellt affärsliv och internationell politik, inom datateknologin och på internet och inom massmediaindustrin. Engelska är den internationella popmusikens språk.

Om ett språks status ökar, så ökar det alltid på andra språks bekostnad. Romerska nybyggare var säkert inte i majoritet i Spanien, Portugal, Frankrike och Rumänien, men de språk som segrade i dessa områden var kreolspråk med latinet som bas. Arabiska, spanska, portugisiska, engelska, franska, han-kinesiska och ryska har expanderat i det förgångna som resultat av erövringar, men inte enbart av denna anledning. Erövrarna har naturligtvis medvetet understött utbredningen av sina respektive språk, men invånarna i de erövrade områdena har också frivilligt gått över till erövrarnas språk, helt enkelt av praktiska skäl. Utbredningen av de nämnda språken har kostat många andra språk ”livet”. Dessutom måste man ha klart för sig att kretsar i de engelsktalande staterna, fr.a. USA och Storbritannien, idag medvetet understödjer engelskans expansion, eftersom det innebär en konkurrensfördel att ha engelska som modersmål.

Jag förnekar inte att det har stora fördelar med ett språk som är gångbart i hela världen - just nu är detta engelskan. Men man måste ha en medveten hållning till användningen av engelskan, eljest kommer den att påverka det egna språket negativt. Man måste alltid fråga sig: Vad vinner vi på att använda engelska i detta fall? Det är bara opportunism, billig ”följa john”, löjligt mode, att oreflekterat använda engelska i stället för svenska.

Låt mig ta några exempel. Varför sänds hela reklaminslag på engelska i de kommersiella tv-kanalerna? Hästens sängar till exempel? Varför döper svenska idrottsklubbar om sig och lägger till ”Red Hawks”, ”Ladies”, ”Dolphins” etc? Varför är den skylttext som presenterar samlingarna på Moderna museet genomgående på engelska? Det finns inget ödesbestämt bakom dessa innovationer - det är människor av kött och blod, som tagit dessa beslut. Den intressanta frågan är varför de förordar användande av engelska i dessa fall. Jag misstänker att det måste finnas några överväganden bakom besluten.

Antingen är denna expansion av engelskan till allt fler domäner bra eller dålig. Om den är dålig, måste vi reagera. Jag tycker att det är bra att Svenska språknämnden har utarbetat ett handlingsprogram för att främja det svenska språket. Men det räcker inte. Vad som krävs är en medveten hållning och en folklig mobilisering av svenska språkets användare. Först om de som slappt och opportunistiskt baxar fram engelskan i tid och otid förlorar ekonomiskt, politiskt och i status på sin verksamhet, kommer de att börja tänka efter.

Inget språk är starkt som urberget. Språk förändras ständigt - de föds och de dör. Om vi vill bevara den språkliga mångfalden i världen, måste vi försvara vårt eget språk. Språk ger identitet åt individen och bevarar banden med historien, ursprunget, landet, släkten och familjen. Att förhålla sig passiv och rulla tummarna kan innebära dödsdomen för ett språk.

Per-Åke Lindblom

Lärare i svenska och filosofi

28/6 1998

Åter till "Bara på Språkförsvaret"